Oregano.
Ibland går jag på stan och känner att jag inte har nånting att göra.
Då går jag in i en butik och köper...Oregano, ore-ore-oregano, läskande oregano.
Sen smaskar jag och snaskar jag och tuggar gött på min nya krydda.
Ingen vet varför jag blir glad av...Oregano, ore-ore-oregano, läskande oregano.
Och be mig inte bjuda ur min burk, den har jag köpt utav en turk i saluhallen.
Och han är min bäste vän, för han säljer...Oregano, ore-ore-oregano, läskande oregano.
Och bredvid turken står en grek som kränger timjan.
- Timjan okokt, välkomna fram, timjan, timjan.
Torr och fnöskig, ful, rent medioker timjan.
- Otroligt orientalisk fin timjan det har jag.
Så jag skyndar iväg, jag flyr ifrån timjanmannen.
- Men du, vart tror du att du ska nånstans då?
Och ställer mig i kö hos min turk för att få fylla spannen.
- Men din jävla oregano-snobb.
För jag vill bara ha,
- Ska du ha körvel då?
Jag vill bara haaaaaaaaaa...Oregano, ore-ore-oregano.
