gör mig lycklig, gör mig lycklig igen
Du lämnade ditt leende på vår jord.
Idag är det torsdag. En dålig dag i veckan helt enkelt. Natten till skärtorsdagen var den sista natten för dig. Det var mycket tjaffs den kvällen och du fick så mycket onödigt skit kastat i ansiktet, men jag hoppas att du hade trevligt iallafall, i dina sista timmar. Jag behandlade inte alltid dig rätt, men jag menade aldrig något illa. Mamma säger att du vet att jag inte gjorde det, att du vet att jag tyckte om dig. Jag hoppas mamma har rätt.
Jag var inne på din facebook nyss, en av dina många vänner hade skrivit att hon hoppas du har det bra i narnia. Det tyckte jag var lite kul. Tänk om man bara kunde öppna garderobsdörren och så står du där. Då skulle jag aldrig stänga den.
Johanna har åkt till USA, jag och Julia gjorde en pakt förut att vi skulle gå i skolan varje dag tills Johanna kommer tillbaka, och om vi inte gör det blir vi skyldig den andre en ben&jerrys. Jag är skyldig julia ben&jerrys för tre veckor snart. Jag bara sviker henne, varje dag. "Kan inte du komma idag, jag vill inte vara själv när vi har lång rast" - kommer jag? Nej. Jag var i skolan i måndags. Fick kramp i magen och jag kunde nästan inte andas, fattade inte vad felet var. När jag var påväg hem släppte det. Hm. Det jag ville komma fram till var iallafall detta: Förlåt Julia ♥
Jag saknar alla mina vänner. Johan är den enda jag träffar. Lite dåligt av mig egentligen kanske. Men for now så är det så det får vara.
Inatt drömde jag om Pepsi igen också. Det låter kanske lite löjligt men hon var bara min katt. Vi hade ett band, Pepsi och jag. Nu är det bandet borta, itu, av.
Jag har aldrig varit nöjd med att ha tvingats flytta till Rimbo. Jag har ju alltid bott på samma ställe. Men nu ser jag Norrtälje som en mörk plats. Vart man än åker eller är, så ser jag dig, Tobbe. Eller han. Ställen man har varit med er på, eller helt enkelt ställen som man kopplar till er. Kyrkogården, kyrkan, tingshuset, lajk it, willys, lommarvägen. Alla jävla vägar man har åkt på med er. Överallt, ser jag er.
Klyven, är vad jag är.
-
13 avsked är för många avsked.
Så fort han kom in i rättsalen började jag gråta, jag kunde inte hjälpa det. Han såg så förstörd ut, med all rätt. Men det var riktigt svårt att se honom så. Hans advokat var nog jobbigast, han fick det att se ut som vi hade ljugit, hittat på allt. Kan du fatta, Tobbe? Vi såg allt, vi såg vad som hände dig, och han påstår att det inte var på det sättet det hände. Fyfan!
Min sista konversation med dig handlade om paprika. Grön paprika. Sedan kallade du mig din flicka, och jag gick in på mitt rum. Några timmar senare blev du mördad. Hade jag vetat det hade jag kramat om dig och aldrig släppt taget, fina Torbjörn. Du är min hjälte. Du räddade min mamma och jag kommer aldrig kunna tacka dig tillräckligt för det.
Jag har så svårt att förstå att du ligger i den kalla, hårda marken. I en kista. För du är ju död. FAN! Nej, det kan inte vara sant. Det måste vara ett skämt. Säg att det är det, Tobbe. Säg att du kommer tillbaka snart, och lagar din goda mat. Med grädde. Eller din goda smörgåstårta. Snälla, gör det Tobbe. Jag saknar dig. ♥
Jag har inte haft mycket i mitt liv, men nu har jag fått säga hejdå till allt som har haft en sån jävla stor plats i det. 13 avsked. Can you belive it? Det kan inte jag.
I'm gonna find a way to make it without you.
Men det är just det jag gör, "jag mår bra" säger jag när någon frågar. Men att säga att jag mår bra när du inte finns med oss längre, Tobbe, känns så jävla vrickat.
Det har gått lite mer än en månad nu, sen det hände. Men det går inte en enda dag utan att du dyker upp i mina tankar, du och ditt fåniga, retsamma leende.
Det finns dagar då jag inte kan förstå att det har hänt, att du fortfarande finns här, och det finns dagar då det verkligen sjunker in och man inser att man aldrig kommer få se dig, höra dig, igen.
Jag har gått på din begravning, Tobbe. Det är så jävla sjukt, vadå din begravning? Mamma sa det, att hon önskade hela tiden under begravningen att du skulle hänga och svänga i kristallkronan och skratta, och fråga vafan vi gråter för. Det hade varit något.
Men nu är det så, din begravning var för fem dagar sen, och nu är det bara rättegången kvar. Rättegången kommer bli så jävla jobbig, det kommer vara så mycket känslor, ilska, hat, men ändå förståelse. Och det är också jävligt vrickat.
You're in the air i breath. Jag saknar dig, du var världens underbaraste, bästa, finaste person ♥
