ewelinahedvalls

Inatt, igen, kl 0300, igen, vaknade jag av att någon knackade på mitt fönster, igen. Varför tror folk att det är okej att göra så? Jag ignorerade knackningarna, trots att dom aldrig slutade. Så jag kollade på mobilen ifall någon hade sökt mig. Och se där, 14 missade samtal. Till mitt försvar så hade jag mobilen på ljudlöst. Det var förresten Blomm som hade ringt och stod och knackade. Så jag slängde iväg ett sms "vad ereeeee?" Svara då, fick jag som svar. Nej, jag sover, skrev jag. "Okej, hejdå". Varför väcker man någon för det där lilla, undrade jag. Så jag frågade vad han ville. "Ville bara prata, jag kom hem nyss" Vill bara prata klockan tre på natten?!? Galen människa. Vi kan prata imorn tänkte jag, och somnade om.

Funderar nästan på att flytta till något ställe som är... Högt upp. Så detta inte kan upprepa sig :)

Efter att Blomm gått och jag somnat om, dröjer det inte länge innan Bell kommer och stör mig, som hon gör varenda jävla natt. Först runt tvåslaget, sen kommer hon tillbaka vid sex. Hon kraffsar på väggen så det ilar, hon leker med allt hon hittar, river allt som står i hennes väg och till råga på allt så springer hon runt och piiiiper. Men varför slänger du inte bara ut henne och stänger dörren, tänker ni. Just för att då står kattfan och kraffsar på dörren och ger sig aldrig. Men hon är ju så söt. Så det är svårt att bli arg på henne också.