ewelinahedvalls

Jag hatar när någon frågar hur jag mår. Hur mår jag? Jag mår skit, hela mitt och min familjs liv har tagit världens vändning, allt har blivit så jävla fel och det var inte såhär det skulle bli. Jag vill krypa in under täcket och bara stanna kvar där för all framtid, inte behöva låtsas att allt är så jävla bra när det inte är det, inte för fem öre. 
Men det är just det jag gör, "jag mår bra" säger jag när någon frågar. Men att säga att jag mår bra när du inte finns med oss längre, Tobbe, känns så jävla vrickat.
Det har gått lite mer än en månad nu, sen det hände. Men det går inte en enda dag utan att du dyker upp i mina tankar, du och ditt fåniga, retsamma leende.
Det finns dagar då jag inte kan förstå att det har hänt, att du fortfarande finns här, och det finns dagar då det verkligen sjunker in och man inser att man aldrig kommer få se dig, höra dig, igen.
Jag har gått på din begravning, Tobbe. Det är så jävla sjukt, vadå din begravning? Mamma sa det, att hon önskade hela tiden under begravningen att du skulle hänga och svänga i kristallkronan och skratta, och fråga vafan vi gråter för. Det hade varit något.
Men nu är det så, din begravning var för fem dagar sen, och nu är det bara rättegången kvar. Rättegången kommer bli så jävla jobbig, det kommer vara så mycket känslor, ilska, hat, men ändå förståelse. Och det är också jävligt vrickat.

You're in the air i breath. Jag saknar dig, du var världens underbaraste, bästa, finaste person ♥